8.

Då va man här, det sista sommarlovet är slut. Tidigare lov markerade gränsen mellan två skolår och innebar för de allra flesta av oss, avkoppling, tristess och en vilja om att inte behöva börja skolan till hösten igen. Men efter det här sommarlovet behöver vi inte komma tillbaka, aldrig någonsin. Och nu när det väl gäller så undrar jag om jag verkligen vill att det ska vara så här. Den tiden framöver måste andvändas till planering, jobb, och annat tråkigt. Vi är framme vid den tid där livet inte längre kommer att delas upp i terminer, i stället fortsätter det och består av timmar, dagar, månader och år. Men det är faktist inte det som är det värsta. Nej, det värsta är att vi snart kommer att gå skilda vägar och saker och ting kommer aldrig att bli som förr. Tänker tillbaka på alla tider vi har haft tillsammans, alla födelsedagar vi har firat, alla sommar -och vinerlov, London, Spanien. Ja, Helsingborg och Malmö också! Alla våra skratt och tårar... För att inte tala om alla filmer vi har sett tillsammans! Hade kunnat skriva en oändlig lista på alla underbara minnen som jag tillbringat med er, mina änglar. Men sitter här och tänker tillbaka, och allt känns som i går. Just då känndes det som att tiden vi hade skulle vara för evigt, men nu har vi endast en sommar tillsammans. En sommar kvar att göra det vi är bäst på, vilket är absolut ingenting! Efter alla dessa år tillsammans så har jag fortfarande svårt att förstå hur vi kan ha lika kul varje gång vi träffas, trots att vi bara sitter hemma hos någon och bara glor på varandra. En annan sak jag inte kan förstå är hur vi efter alla tjaffs och bråk kan ha hållit ihop så väl som vi som vi gjort. Och jag antar att det är det jag kommer sakna mest, att veta att jag kan säga vad som helst till er när jag är arg och veta att jag kommer bli förlåten. Vem ska jag nu bråka med? Och vem ska jag nu ringa till och klaga på att jag har tråkigt? Vem ska jag nu skratta och gråta med? Det vi har haft tillsammans genom åren går inte att ersättas. Om jag bara kunde vrida tillbaka tiden bara för att vara med er så hade jag inte tvekat en sekund för att gör det. Men tyvärr är detta inget alternativ och därför vill jag nu ta tillfället till akt och berätta för er, mina närmaste vänner, mina systrar, vad ni betyder för mig. För att utan er så hade mitt liv inte varit detsamma. Jag vill tacka er för att ni har kryddat min värld med alla oförglömliga minnen, för att ni färglagt min verklighet med ert underbara skratt och ni skänkt mig en enorm trygghet genom att alltid finnas ett telefonsamtal bort. Men trots att ni snart kommer att lämna mig den ena efter den andra så hoppas jag att ni aldrig glömmer bort mitt nummer. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan er när ni sedan försvinner, inte bara till olika städer, men även främmande länder. Men sen är det ju vissa av oss som inte gått ut med dem bästa betygen och som kommer att bli kvar här ett tag till men trots detta så ska ni veta att ni alltid kommer vara mycket väl god kända för mig. Men nu lämnar varandra så hoppas jag att det blir ett farväl, utan att vi någon gång i framtiden kommer hitta tillbaka till varandra för att uppdatera fler minnen tillsammans. För någonstans längst in i mitt hjärta så vet jag att vi kommer bli gråhåriga tillsammans! Älskar er djupt / Marija

image25

Tyckte att det var dags att lägga in denna.
8 = förevigt

Kommentarer
Postat av: wie

awe så gulligt :)

2008-01-24 @ 21:17:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0