Jag känner mig stressad, krävd, högt uppsatt, ansvarsfull. Jag ska hinna med att jobba heltid, 07.30 - 16.00 var dag, plugga två ämnen på distans, då ena uppgiften ska in veckan innan den andra, vara en god dotter, syster, förebild, vara mitt eget, en god vän, en bra flickvän, träffa kompisar, umgås med familjen, hålla kontakten med gammla klasskopisar, kunna vila, äta, sova minst 7 trimmar, visa att jag inte är en självupptagen jävel som bara tänker på sina egna behov, försöka hinna med att beställa dem där heta högklackade skorna på nelly, vinna aktion på tradera, jag ska kunna lära, vara till hjälp, bevara en hemlighet, vara en fiende, en främling, en arbetskollega, jag ska så mycket som möjligt vara involverad i vad mina syskon gör i vardagen, höras med storasyster som flyttat, hinna med de nyaste skvallret, de senaste blogginlägget, uppdatera, hålla utkick på den där tjejen exet dejtar, se till att lillebror lär sig ett nytt ord, visa uppskattning för mamma då hon efter sin långa arbetsdag kommer hem för att laga mat till hela familjen. då jag ska ha min nyttiga sallad med tonfisk och lillebror ska tjata om att han vill leka samtidigt som den tredje snackar i mammas öra om att han vill ut med kompisar och behöver pengar. Jag ska ge råd, ta till mig råd, ha tid att festa, shoppa eller kanske bara kolla på en tvåtimmarsfilm. jag ska hinna med att uppdatera mig i samhället,  läsa den där obama boken, samtidigt som jag måste läsa Teoriboken och övningsköra, medan min tanke egentligen snurrar kring den där modeboken med dem finaste plaggen på den hetaste modellen just nu, söka högskola, jobb, lägenhet och sedan hinna ta det där lilla djupa andetaget. Jag känner mig slut, utmattad, nästan så att jag vill ge upp. Men jag ska inte ge upp. Jag har satt upp en hög ribba, jag har lovat och ska hålla. Jag ger upp? Nej, detta är inte slutet. Har mycket mer att uppleva och ansvara för och jag som trodde att detta var för mycket! .. Flytta? Och då börjar allt på nytt ..